Konsert med mrlindh82.

"Ät bajs, vi börjar om igen, vi glömmer allt, utan pastis äääär det så kallt - och skönt"

"Åh, va gooott med paaaaj! Åh, va goooott med paaaaj! Jag vill vandra i din pajform, jag vill vandra i din pajform."

Är han redo att bli far? Oja!?

vecka 39

I vecka 39 kom så svullnaden. Benen är stora som stockar och åsynen av fötterna får mig att längta efter kompressionsstrumpor och impugan. Men lika glad är jag för det, sålänge jag får sitta stilla.

För i vecka 39 fick jag också min första uppvaktning på mors dag. Fint som snus, Topsy kan!

Vecka 39 kom så också stunden. Den stunden då jag blev klar med koftan jag kämpat med sedan urminnes tider (vecka 18 eller så). Modern min lärde mig lite snabbt att virka och vips så kunde de fula kanterna gömmas i en snygg virkad kant.

Nu packas vårt stora spritförråd ner i en maskerande dammsugarlåda och Johannes sjunger

"sprit och tärning är satans gärning,

åh åhå och en flaska med rom"

Nyponspriten får inte följa med till Uddevalla.

Vi är redo för vecka 40.

viljan vs förmågan i vecka 39

Jag vill gärna föda barn. Ganska snart. Känner mig mätt och färdig på fetteriet. Pratade med en annan höggravid kvinna och vän (som faktiskt har BF idag, grattis Ida!). Vi konstaterade att den sista skälvande slurken av graviditeten har haft en märklig effekt på oss. Vi är inte rädda för förlossningen, vi är sugna på den. Vi tror att vi kommer va grymma på det. Rocka KK:s ass för att uttrycka sig moget och vuxet.

Vårt enda bekymmer är att vi inte riktigt kan bestämma över när det blir. Vi kan bara veta att det blir. Hur mycket jag än vill ha det gjort och bara få titta på sprattelgumman som bott i mig i över nio månader (ja, att en graviditet bara är 9 månader är en modern myt, den trodde ni väl inte på?), så är viljan underställd förmågan.

Så, vad gör jag? Promenerar. Går och står tills jag stupar. Och när jag stupar, då inser jag att viljan att röra på sig också är underställd förmågan, för nu sitter jag här i fåtöljen igen och inte kommer jag ur den fastän lasagnen luktar ljuvligt. Johannes får lyfta och dra.

Lilla Bord Blå

Eftersom dagen ändå gick i shoppingens tecken så gick kvällen åt till att köpa ett blått bord och fyra vita stolar av denna man:

NU blir det fåtöljen resten av kvällen. Lovar. Typ.

(edit: rubrikrefensen är ju till Staffan Hellstrand, inte Jakob Hellman, men dels var bordet faktiskt blått och dels kan det ju kvitta.)

man lär sig liksom aldrig.

Efter att ha fått betala dyrt för helgens Göteborgsvarv och därmed suttit stilla, sur och söndrig i en fåtölj i två dagar gav jag mig åter ut på stan idag. Det är ju Skåne till sista slicken nu i 10 dagar innan det avgörande flyttlasset går. Jag hade två farväl att klara av:

1. Min fantastiska barnmorska Lina och jag hade vår sista date innan Uddevalla MVC tar över. Gun-Ulla visade sig från sin bästa sida. Tillväxthopp och sprattelpuls och knappt en enda sammandragning på hela tre kvart, wow! Hon måste ju gilla Lina lika mycket som jag. Om du nångång funderar över att bli gravid, passa på att flytta till MVC Söders upptagningsområde, jag är tusen nöjd med hur de tagit hand om mig och mina humörsvängningar och foglossningar och förlossningsfunderingar.

2. Min gulliga frisör Annelie på Studio K på Klostergatan skulle också besökas för sista gången. Har ni henne som frisör så passa på att klippa er snart för hon var så fascinerad av min buk att jag undrar om jag inte satte henne på gravidtankar...

Resultatet blev som nedan:

...jag har dock övat inför kräktiden genom att klistra ihop håret med en inpackning av italiensk glass från Piccolo (och nej, jag gillar fortfarande Per Tutti bäst!)...

Falafellunch på stan med Jompen hanns också med och brallor för hemfrakt av bebis inhandlades tillsammans med påslakan med elefanter. Visst sover man bäst bland elefanter? Speciellt ekologiska tror jag. Min illusion av ett stillasittande amningsliv drev mig också mot akademibokhandeln och tvingade mig att införskaffa 4 pocketar. Nåt måste vi ju fylla nästa flyttlass med.

sen gick jag hem och nu måste jag nog sitta ytterligare en dag i en fåtölj. Hualien.

ett varv i Göteborg.

Medan bröderna och maken sprang och svettades tog vi ett annat varv i Göteborg. Ett mycket mer barnklädesaffärs-, inredningsaffärs- och fikaorienterat varv.

Jag inhandlade strumpor till damen, så nu tror jag faktiskt att hon (egentligen sedan länge) har vad hon behöver för att överleva i denna kalla värld.

Dagen kan låta stereotypt uppdelad, men med två gravida magar och en syskonvagn hade vi ändå inte kommit i mål innan repet drogs, så varför betala 500:- för att få springa? Jag kände mig mer än nog trött ändå efter vårt varv.

(och chokladkakan med björnbär var galen!)

Kladdredo

Dagen har spenderats i Stoby, tanken var att byta vår Renault Clio mot föräldrarnas Volvo V70 (inget dåligt byte!) inför helgens flyttlass. Passade dock på bästa UnderbaraClara-manér på att sy 16 tvättlappar och 4 kräklasar medan mamma lagade mina jeans, min kofta och bytte gummiband i 2 babytrosor, klorinerade en bunke gamla vita barnkläder från 80-talet och tvättade mina gamla babyfiltar och klänningar. Vi hann också med att äta lunch och fika hembakad rabarberpaj och dricka kaffe. Lugn och skön dag med andra ord.

För de som vill se min enorma begåvning i sicksackning på symaskin kan detta beskådas här nedan. Nu är vi redo för en hur kladdig unge som helst. Hon kan t o m få ha mina kräkgener om hon behagar. Try us!

Efter det åkte jag till stora staden Hässleholm och spenderade en snabb timme med dessa sköningar...

...fikandes detta:

På hemvägen var det olyckor härsan och tvärsan. Inte ett dugg kul för alla inblandade, men jag var mycket tacksam för att jag just hade bytt till mig en automatare. Tjoho tajming!

Om språkrådet har hört av sig till TT om något i detta inlägget får du gärna meddela mig detta Fanny.

Kolhydratsladdning

Bullfest, bullfest varje dag...

Maken övar inför en halvmara och jag inför en helmara. Vi tror att vi kommer klara oss lika bra, men han satsar på en något kortare tid än jag. Han vill gärna klara göteborgsvarvet på 1h och 45 min medan jag satsar på att vara klar med förlossningen innan midsommar.

Oavsett är kolhydrater bra och därför han Johannes fyllt upp frysen med kanelbullar. Fint är det. Min man är något att ha minsann.

I övrigt går dagarna åt till att få trycksvärta på fingrarna från alla tingestar som ska packas in i tidningspapper. Lite tankar går också åt det faktum att snart är inte Lund hemstaden längre, det händer att det känns sorgligt. Januari 2004 flyttade jag hit, till ett måsbo. Sen vidare via ett gökbo hit, till ett kaosbo.

Vilka fåglar bor i kaosbon? Antar att det är såna som vi, flyttfåglar.

nu är det söndagsmys.

slappekväll med finbesök som halvsover i soffan, tårta och hockeyfinal.

Topsy är galnare än nånsin och sparkar på tårtallriken som vore den en puck (?)

navelludd no more

Idag fick jag en chock efter påklädandet; min navel syns genom kläderna! Utåt!

Detta vågar man väl inte dela med sig av.

Navelluddens tid är sannerligen förbi, nu får jag passa mig så naveln inte skaver hål på alla lånade mammatröjor.

lisafisa hjärta emmabajs

Tog topsy med mig på lunchdate med emma (vi har slutat att kalla dig för slemmet va?). Söt som socker är hon, man får hål i tänderna, minst tretton. Köpte nya solglasögon för att balansera min märkliga nyvunna förkärlek för rosa.

Annars är det idag vecka 37 och bara en vecka tills ungen rent lagligt är färdig för leverans.

Känns det ok?

tisdagsfördriv.

När man inte längre når sina tår är vänner ännu något bättre att ha än vanligt. 4,5h i solen med Sofia resulterade i lunch, kaffe, glass och...pedikyr! Inte för att jag kan inspektera resultatet på särskilt nära håll, men det jag kan se ser bra ut. :)

söndagsnöje med herr sjögren.

en till mamma, en till pappa, en till farbror Jonis och en till Truls-Doris.

Vårt lilla lilla barn har en större garderob än sin pappa.

Idag har alla hennes kläder, dreggellappar, lakan, kisskydd, täcken, kuddar, spjälskydd, amningskuddesöverdrag och allt annat man kan behöva tvättats, vikts och sorterats.

Ikväll har vi finbesök av två syskon Olander som drog på sig förkläden och diskade upp och gjorde kvällsmat i vårt kök. Inte illa valda kvällsgäster få jag säga. Jag sitter mest och är tjock och oanvändbar i fåtöljen.

Annars har det beslutats att Doris är ett bra namn för att skälla. Prova själva! Problemet är att vår lilla parvel inte kommer vara ett barn som det kommer behöva skällas på, så hon kommer inte få heta Doris.

Jakten går vidare.

Tacksamhet.

Hörde idag om vänner som fick en pojke född i vecka 32. Detta är i sig inget problem, men den här killen hade slutat växa i magen och fick snittas ut. Han vägde bara 880 gram.

880g är mindre än ett mjölkpaket. Det är inte mycket större än de där små lerbebisarna som min mamma brukar göra.

Vår bebis vägde för två veckor sedan 1925 gram.

1925g är nästan två mjölkpaket. Det är mer än dubbelt så mycket som deras lille kille som redan är född.

Vår lilla tjej gör mig vansinnig genom att hålla mig vaken på nätterna och genom sitt nya trick: hon tar spjärn mot mina revben på höger sida och sträcker ut sig i sin fulla längd och når på så sätt ner till någon form av nervknuta i vänster ljumke. Detta är inte ett dugg skönt, det gör rent ut sagt vansinnigt ont.

Men alternativet; att hon hade legat slapp och slö i magen trots buffar, kallt vatten och glass...

eller ännu värre; att hon var född, 880g tjock och krävde sjukhusvård i vem vet hur många månader...

Jag är ändå tacksam för varje välriktad spark, det tar jag igen sen när hon är tonåring. Då du Topsy, då får du se upp!