Att lägga sin surt hopskramlade energi på att baka 110 kalljästa fancy schmancy kanelbullar och 197 nattjästa brödbullar bara för att upptäcka att kanelskitarna ser ut som stryk och faller sönder i kladdiga molekyler när man tar i dem. De är vansinnigt goda men hur ska nån få veta det när de har ett så avskräckande yttre och inte går att få i sig utan att gå i tusen bitar? Dessutom brändes några brödbullar så de som kvarstår räcker inte åt de imaginära miljoner gäster som de är tänkta till.
Det är inte så kul.
Speciellt inte när ombakandet inte har nåt annat val än att infalla på den dag då det ryktas om att bli över 30ºC.
Suck. Gör om gör rätt.
Jag går och frågar på innergården om jag kan få låna lite mjöl. Grannen skakar på huvudet och suckar något som låter misstänkt likt "prästfruar..."
