Bland rävdungar och småfåglar

Såhär ser det ut hemma hos oss numera. Vårt kära strukturtapetsklädda hem genomgår en förvandling. Och Lylla hjälper så gärna till. Hon ser oss skapa kaos och bidrar på sitt egna sätt. Visst passar potatis och kalkon ypperligt fint på golvet bredvid en sönderslagen hallgarderob och några tapetrester. För att inte säga nyopnsoppa, det förgyller varje köksbord som en fint komplement till "ToDo-lists" och färgprover.

Jo, och vår hall påminner om Berlinmuren - innan all den snygga graffitin. De som genomförde förra fixandet gillade lim så när tapeten åker ner så följer betongen med.

Vi insåg helt enkelt att ingen kommer anmäla oss till Room Service. 

Men vi vill så gärna kliva in genom vår egen dörr och utropa allt det där som de utropar i ändlös förvåning och extas. Så vi fixade en egen Johnny-Mattias-FixarMalte och lämnar länet och landet i två veckor.

Den 12/11 blir det mycket Ohh!! och Ahhh!! och OMG!!

Snart är vårt hem en ljuvlig, alltid välstädad och kärleksfull plats med rävdungar i hallen och småfåglar i källaren.

Mindre än två månader kvar.

I år är det vårt år. Jag kan känna det. I år kommer vi att bli bjudna på Nobelfesten.

Eller i alla fall Lylla, hon är ju trots allt snyggast i familjen och det är väl skönhet som triggar kommitten att skicka inbjudan?

I väntan på brevet gick vi igenom garderoben i jakt på en passande outfit. Dessa två omjusteringar var det bästa jag kunde hitta. Tror ni de tycker kjolen är för kort?

Understruken på näsan.

Tydlighet är en dygd brukar jag säga till J när han (sådär på kvinnors? vis) inte uttryckligen sa att han ville att jag skulle gå ut med soporna, dammsuga, tappa ut badvattnet efter Lylla eller liknande ting som jag inte kanske gillar att göra och därför behöver höra i klartext för att ta mig i kragen och göra. Inte för att han alltid är arbetsledaren och jag exekutorn men tydlighet från alla håll är ju ändå bra.

När vi gifte oss fick vi en bok av en kär vän. Rubriken var kanske lite kontroversiell till ett blivande prästpar, men det bästa var ändå att hon hade strukit under att guldkornen i den, det var bara att sätta i sig. (Eftersom det var vår käre Bob som skrivit boken blev den ju ganska full av understrykningar.)

Jag gillar alltså tydlighet. Att man får veta vad som gäller liksom.

Och tydlighet kommer till en när man minst anar. Häromdagen gav mig Uddevalla Stadsbibliotek en dos tydlighet när  jag kom till följande stycke i Invandrarna:

Detta ovanför oss är alltså en sanning. Och en sanning så sann att den behövde strykas under av föregående läsare. Nu tar jag mig an Nybyggarna med en förstärkt entusiasm. Vad vill föregående läsare säga mig med denna bok? Det bästa är att jag inte behöver gissa, de är ju så TYDLIGA.

Fint.

Söndagens utläggning

Det är numera inte det enklaste att hålla både Lydde och kyrktanterna nöjda på söndagarna. Nu ljög jag. Kyrktanterna och deras manliga motsvarigheter har i princip aldrig gnällt på Lydia när hon flänger runt och sjunger med. Det är min egen inre - mer gnälliga - kyrktant som löper amok och svettas när hon inte kan sitta still. Men för att lindra mina inre kamper så tog vi en rejäl förpromenad innan kyrkan igår. Vi har tittat på varenda blomma och försökt springa efter varenda fågel i  Margeretegärdeparken.

Hur gick det då? Fråga den numera avtackade kyrkoherdens fina blomsterarrangemang. De var fina när hon fick dem i alla fall.

Gårdagens episteltext handlade om när Timoteus och gänget mötte ett gäng kvinnor i Turkiet (? svårt att lyssna när min inre kyrktant svettas). En av dessa kvinnor var Lydia. En förmögen kvinna som handlade med purpurtyger. En affärsdam, framgångsrik i ett mansdominerat samhälle blev den första kristna europén. Vår Lydde har en bra mycket bättre förebild där än i den hon oftare får frågan om hon är döpt efter nämligen den yngsta systern Bennet...

'

 visst är hon fin i sin pomp-fleece?

Det som inte framgick ur texten var att det var purpurfärgade fleecetyger hon handlade med, den där Lydia.

Obligatoriskt

Med risk för att låta som en dålig mor: detta är bästa stunden på dagen.

*Lydia sover
*Kaffe o bulle
*Tystnad

Lunchen är avverkad och som vanligt lyckas hon välsigna maten så att högen på golvet, kladdet i haklappen och resterna på tallriken tillsammans verkar utgöra en större portion än den hon blev tilldelad från början.

Blessed child.

Det finaste man har...

...sätter man på bordet.
I pyjamas.
Bland äppelskörden.