Varning: TJälskadOR

för många år sen (2) var jag ute o åkte bil mitt i natten.
jag o den andre i bilen hade varit uppe i ett hus i östra spång o lämnat en flicka efter ett kvällsmöte på ett påskläger.
nu kom vi körandes ner för backen förbi "annas väg", "sofias väg" o alla andra flickvägar som vetter rakt ut i skogen däruppe.
precis innan en sväng fångar bilens strålkastare upp en varningsskylt. ni vet en sån där triangel.
den varnade för tjälskador. ni vet sprickor som orsakas av värmen på djupt nerfrusna vägar o annat.
hursomhaver, det var frost den natten så kanterna på triangeln suddades ut av kristallerna o det som istället framgick fick mig att le o fundera.

tänk er att TJ suddas ut och likaså OR. kvar blev en triangel med stora varningsbokstäver: ÄLSKAD.

varning! du är älskad. det är jobbigt. det gör ont. det förändrar. det förpliktigar. det kan få dig att älska tillbaka.
varning! du har tjäle i dig. när du tinar kan det göra ont, det kan riva upp sår. men du älskad.

scrubs in my heart

sitter i rummet som haft många namn genom åren. namnet har ändrats allteftersom praoelever har bytts ut. nu har vi för enkelhetens skull gett det namnet 'gästrummet'. även om bytandets dagar nog är över.
sitter iaf här och lyssnar in scrubs soundtracket. lovely.
vad är det med soundtrack som gör dem så mycket bättre än andra skivor? man får den här känslan...känslan av minnen. patetiskt egentligen med tanke på att det inte är ens egna minnen man bli sentimental över, det är andras.
andras känslor o minnen som man ser refererar till o gör till sina egna genom att känna in, byta utseende, namn o platser tills något som berör en har skapats. man fuskassocierar fram en allusion som man feltar för ett minne.
så, vilka minnen o känslor kommer upp då?
det ska ni skita i.



ba barabababababaaa..
ba barabababababaaa.

God is still on the throne.

beredde mig för att ägna ett helt blogginlägg åt mitt inneboende gnäll om min hälsostatus. det hade inte varit så svårt för nu är måttet faktiskt rågat. jag är trött som hundan på att må som jag gör.

hursomhaver så loggade jag in här, men innan jag hann till denna (denna) sidan så blev jag fångad av en vän. en vän som gjorde mig på rackans gott humör. han vände min uppdämda surhet till glädje. vad gjorde han? han sa att han såg fram emot att träffa mig. sa att ingen utom jesus var bättre än jag. ok, jag inser överdriften i det han sa, men som min broder sagt i tid o otid de senaste dagarna: ibland kan sanningen ligga i en överdrift.

efter denna boost kallade han min livskamp i sökandet efter en hobby oväsentlig och sa att jag var blind. men trots det tycker han om mig (och jag om honom naturligtvis) och är min lillebror i anden. han är en prins av himlen o har en plats i mitt hjärta: ladies and gentlemen: simonek!

så, min sura min suddades bort och humöret som innan präglats av hur lite jag fått i mig idag präglas nu av en känsla av kärlek, glädje och förtröstan. inte förtröstan till simpa, även om han i mycket är tillförlitlig, utan till Gud.
han kan vända situationer. han har kontroll. han har perspektivet jag saknar. och han har makten att göra mig frisk. men han har också makten att göra mig glad fast jag är sjuk.

god is still on the throne. god is still in control.
you can't stop me no, you can't rock me no, you can't block me no! cause god is still on the throne!

hobbybobbylobbysnobbydobby.

long time no see.
fått vissa klagomål på att det var längesen sist. finns säkert tysen anledningar till tystnaden, men de får ni inte veta i detta läget.

hobby. det är vad jag har funderat på i det sista. "skaffa en hobby" kastade man ju till varann lite nu o då när nån var sådär överengagerad i kreti o pletis förhavanden eller om samma nån bara behövde snäsas av o tystas ner.
faktum är att det är så. jag behöver en hobby. stort erkännande till den som kommer på vad min hobby är. vad jag skulle må bra av att pilla lite med i tid och otid. det kan man med rätta tycka att jag borde kunna svara på själv, men det kan jag faktiskt inte. jag har faktiskt aldrig haft nån direkt hobby. snabba böjelser åt att ha sveriges största samling Kitty-böcker eller föda upp grodyngel i en spann i sanna-jennys o vivecas lekstuga har väl funnits, men de kan väl knappast kallas hobbies. o för det senare hade jag inte ens direkt talang. de levde aldrig särdeles länge.

tog upp detta dilemma med min fotograferande, cykelmekande och gitarrspelande brandman som tycks flöda över av hobbies, talang och specialintressen. min största rädsla är nog denna: tänk om det inte finns nåt. nån hobby som passar mig. nån talang som väntar på att hittas o odlas. brr...
hans idé skrämde mig också lite.
förr skrev jag dikter. inget viktigt eller livsförändrande, men jag skrev om dumma pojkar, snälla pojkar, obefintliga pojkar, enerverande pojkar...lite av varje alltså. tänk om jag skulle ta upp det. skriva o skriva o sätta ihop en bok eller nåt. bara för mig själv, men ändå.
måste nog fundera vidare på det.

alla med andra ideer är välkomna att höra av er.

annars är det nu tyst i huset på oredsväg 1 i stoby. irmas joller har tystnat för kvällen, canticums konsert spelar inte längre från dales dator och ingen vattenspridare trummar på fönsterrutan så kvällsfriden har lagt sig.
de senaste tankarna om min magstatus kommer i en senare epistel, just nu är jag för irriterad för att släppa ifrån mig några uttalanden.

kärlek från gästrummet/lis