Baby Jesus

Är inte helt säker på att Jesus hade nån Alfons-docka, men när denna aktrisen behövde ta igen sig mellan showerna så satt Alfons hand i munnen som en smäck.

Vi har alltså spelat julspel i Sommarhemskyrkan idag. Tidigt! På morgonen alltså, detta är inte ett inlägg i när-man-får-börja-fira-jul-debatten. Lydia var Jesus och gjorde succé hos barnen. Förutom hos en kille som bestämt berättade för mig att jag minsann borde byta blöjan.

För den uppmärksamme är det tydligt att det inte är jag på bilden. Det är jag fast äldre. Alltså Maria som äldre, fast hon heter Malin. Glasklart?

Nu ska vi på 21årskalas.

hur man än gör så har man rumpan...fram?

Mina föräldrar har varit här i några dagar och Lydia har mestadels strålat som en sol (lite svårt att minnas hur en sol strålar här i dimmiga Uddevalla, men jag tror att hon kan kvala in som en sådan). Nu har de dock åkt hem och världen är lite uppochner för vår stackars dotter.

Bebis i fårakläder

Det blev lite naket, men det jag vill komma åt är de små tossorna som vi fyndade på Bytt och Blandat igår. Perfekt att dra på henne idag då hon passar på att kombinera post-vaccin-feber med vanlig bondförkylning. Vi har som ni kanske anar en härlig natt bakom oss och slappar nu framför vinterstudion medan prästen jobbar.

Håller jag tillbaka mitt barn?

Lydia vände sig från mage till rygg för att fira sina 5 förvärvade månader. Jag försökte filma för att fadern skulle få ta del åt detta, men då bara tittar hon på mig och ler.

Beror det på den dominerande rosa färgen på filt och pyjamas? Om jag klär henne i blått eller svart så kanske hon slutar smila och börjar ta för sig av livet? (som en riktig man!)

Slackern

I helgen har vi hängt i Skövde - Skaraborgs inneplace. Lydia har lett mot allt (gräs, släckta lampor, dimmoln) och alla och vi har hängt med 2012s kanske snyggaste brudpar.

Jag kan också berätta att jag minns varför jag rakade av mig håret, the svinto is back.

Obs, bilden och rubriken har inget med innehållet i inlägget att göra.

Gulligt möte

Så var jag åter på Walkesborgsbadet.

Av anledningar jag inte vill gå in på...

(jo förresten: jag har varit på stan hela eftermiddagdagen och förutseende nog laddat med en simmarväska så jag kan byta barnvagnen mot Johannes cykel när han slutar jobbet och slippa gå vägen om lägenheten (eftersom jag är trött och helst vill äta chips i soffan, inte simma). Nånstans på vägen från kyrkan inser jag att jag glömt ta med mig hänglås till skåpet (detta har jag glömt varje gång, börjar bli pinsamt att få fjäska sig till att låna istället för att hyra ett lås som man egentligen ska) så jag går vägen om Kjell och Claes för att köpa en billig variant. Då inser jag att plånboken ligger kvar i skötväskan som är på väg tillbaka hem. Blir lite trött och arg och tänker att jag ska skita i låset. Fortsätter sedan mot badet, men inser att även mitt klippkort ligger i plånboken så jag hade inte kommit in även om jag kom fram. Vänder och försöker ringa Johannes. Johannes har ett långt och trevligt telefonsamtal med Dalle så jag hinner ändå hem innan jag får tag på honom. Väl där byter jag hans cykel mot min och ger mig än mer osugen tillbaka ner mot stan. Jag går tillbaka till Kjell och Claes och letar i tre timmar efter hänglås, frågar tillslut en tjej som ler snällt och säger att de hänger på pelaren precis bakom mig. Jag håller i ett lås med nycklar men tycker att jag är smart när jag kommer på att jag ska byta till kodlås så jag slipper ha nyckel med mig in i simhallen. Går nöjd med mig själv därifrån. Kommer sen på att jag hade cykel och går tillbaka och hämtar den. Kommer tillslut till badet. Hamnar i kö bakom 20 ungar som ska betala var för sig. Känner mig smått osugen på att dela bad och omklädningsrum med dem, men står ståndaktigt kvar. Kommer in i omklädningsrummet bland alla barn som hostar på mig, jag byter om och låser om mina grejer. Men nej, det går inte. Låset jag var så smart att byta till är FÖR LITET för hanken det ska om på skåpet. Där sitter jag i min blå baddräkt och mitt osug att simma. Går efter lite telefonövertalning från Johannes ut till den trevliga killen i kassan (fortfarande iförd min blå baddräkt) och visar nästan gråtfärdig upp mitt förlilla lås. Han säger att jag får låna ett hyrlås gratis och ler snällt mot den trötta mamman framför sig (mig alltså). När jag sen kommer ner i bassängen är den full av folk och jag inser efter 300meter att jag har en förkylning på gång och det killar i halsen. Går ur bassängen med en suck och knallar tillbaka till duschrummet.)

...av dessa anledningar spenderade jag nästan mer tid i bastun än i bassängen. Jag och en tant.

Efter ett tag kom en liten tjej in och la sig på en av de lediga bänkarna. Efter ett tag verkar hon glömma av oss och börjar räkna sina fingrar på vänster hand. Flera gånger. När hon kommer över 25 så har hon slutat med fingrarna och gör bara dramatiska boxningar rakt ut i luften: 25, 26, 27, 28, 29...sen blir hon tyst en stund innan hon fortsätter tjugotio, trettiotio, fyrtiotio.

Nånstans där knackar hennes mamma på bastudörren och hon sveper handduken om sig, vänder sig mot mig och tanten, niger och går ut.

Gulligt.

Sovig.

Läste i tidningen att hela världen är förkyld. Jag är bara trött.

Ligger och lyssnar på lillans sovljud och försöker planera dagens äventyr utan somna själv.

Planen lyder: först pianolektion (jajamen mamma, nu får Janniz på nöten för att han inte kunde lära mig nåt) sen babyrytmik (måste se till att Lydia inte blir lika svårlärd) och sen simning (om jag inte är för trött, somna där man inte bottnar kan va typiskt dumt).

Stay awake, stay awake, stay awake...

Barba-Lydia

Ny form av onepiece.

Sparkar in helgen

Lydia och jag har spenderat vår förmiddag i dalaberg och myst hos Anderssons.
Lydia tyckte att Levi var lite mesig med farten på sittern, så hon hjälpte till. Hon är så snäll!(?)

Vad gör jag nattetid?

Igår när jag somnade satt mina ringar bekvämt på vänster hand - som vanligt.

Men så vaknade jag och då satt de på höger hand.

skrämmande möten II

Idag var jag på ICA. Nothing scary 'bout that.

När jag gick därifrån plingade det bakom mig. Jag vände mig om och såg att en äldre man kom cyklande mot mig. Han fortsatte plinga och titta på mig så jag saktade in och väntade på honom. När han kom närmare mumlade han en fråga mot mig, jag hörde inte vad han sa så jag bad honom upprepa.

Då sa han argt: Det funkar inte så bra med de här hattarna va?

Han hade mycket riktigt två hattar på sig. Två plasthattar. En genomskinlig blå och under det en guldfärgad. Eftersom jag fortfarande inte kopplade vad han ville att jag skulle säga/göra/tycka så sa jag inget. Då grymtade han något, kastade hattarna på mig och cyklade vidare.

Jag gillar ändå Uddevalla.

For miss Elisabeth

Fröken Lindh d ä önskade underhållning. Svägerska som jag är letade jag upp en bild från den gamla goda tiden då Lydia hade hår på åtminstone delar av bakhuvudet.
Vassegoa.