"till skapelsens krona gjordes du, o här får jag gå brevid dig nu..."de finaste ord jag hittills hittat om kärlek. passar på nåt sätt.
en vän sa häromdagen att livet hade varit mer rättvist om utsidan hade speglat insidan. om saker som var goda också var vackra.
men skönhet ligger ju i betraktarens öga, när någon är vacker på insidan så blir den också det på insidan, säger kanske du då? men är det så enkelt?
"du är inte särskilt snygg och jag är likadan, o fulare lär vi väl bli, men vi är nästan vackra om man kisar lite grann. om du överser med mig kan jag överse med dig -kom blunda med mig."
är det inte mer så? jonas gardell kan hitta korn han med.
ingen människa är ju genomgod (hur gärna vi än vill tro det om våra vänner, familjer, älskade...o oss själva kanske?), hur skulle då vi, jag (!) se ut om utsidan speglade insidan? är det en nåd, kanske ren barmhärtighet att utsidan inte utlämnar insidans fram- o baksidor?
trots detta finns det ju sanning i att det liksom kladdar av sig också. en liten hint om insidan får man ju av utsidan. inte direkt av dragen och hudtypen, tandrakheten och näsans utbredning. men snarare av leendet, ögonens värme och kroppsspråket.
det ligger en spännande utmaning i det faktum att världen ter sig som den gör. vi får helt enkelt leva med att vi ser ut som vi gör, oavsett om det underminerar eller överreklamerar oss som personer. som det ser ut nu gömmer vi oss i vår skal o hoppas att någon antar utmaningen att kisa lite grann på oss för att se skönheten under blajet som är det som syns.
om man sen väljer att titta o ta konsekvensen eller om man som ovan skriven text erbjöd nöjer sig med att gå blundande genom livet - det får va var o ens beslut, eller?
utmaningen ligger i att kisa mot dem runt oss och inte låta oss påverkas av yttre blaj.
kanske också lite i att ta en funderare; hade det varit så kul om jag såg ut som jag är? kanske? kanske inte. förmodligen inte tidiga morgnar iaf. men, vem är egentligen snygg då?
ett sista citat för dagen;
"att erkänna att 'hey, jag är inte bäst!' befriar till att faktiskt vara precis så bra som man egentligen är."tänk på den ni. ;)
gonatt från femtitre som har en gitarr i sin fåtölj. den får henne att le stort. den som gav henne den ännu större.
