Lisa Cipramil?

tisdagkväll.
det är galet mycket papper i min säng nu. papper om amfetamin, alzheimers, associationsstörningar, agorafobi, autism, avinstitutionaliseringar, axelII-diagnoser och anpassningsfaser i en missbrukskarriär.
många saker att lära sig, många saker på A.
gav upp för en stund och gjorde en födelsedagspaj åt brandmannen. mango o jordgubb. favvisen. den blev nog god. tålde den inte själv, så jag åt inte (så mycket). börjar tröttna på hela den här "ingen-mjölk-på-aslänge-för-att-eventuellt-bli-en-aning-lite-bättre-för-en-stund"-grejen. jag vill dricka oboy, latte, äta fil, yoghurt, ost, glass, choklad...ja, ni fattar. det är inte kul att läsa innehållsförteckningar längre.
hörde en teori om att IBS beror på för höga serotoninhalter i kroppen. att jag har förhöjda smärtimpulser från magen till hjärnan o att allt förstärks av det.
jaha. betyder det att jag egentligen inte har mer ont än nånannan, jag bara känner av det mer? borde jag isf kunna ignorera mina smärtattacker o på så vis vänja hjärnan vid stimulit?
hmm...låter tråkigt. och omöjligt.
men IBS:en borde hursomhaver göra mig mer eller mindre immun mot depressioner och bipolära sjukdomar (nu är jag ute på is som antagligen brister vilken sekund som helst, har ingen aning om vad jag talar om egentligen, men lägger ihop ett och ett som jag snappat upp under mina respektingivande hela två terminer på sjuksköterskeutbildningen). jag borde alltså, pga mina smärtor, ha en så hög halt av rätt substanser i kroppen att man skulle kunna använda mig som antidepressiv medicin.
go ahead, testa, nåt ska man ju va bra för.

nu är det sovedags på gökboet, nån är i köket, det hör jag trots att jag satt in en innerdörr, stängt den, låst den och flyttat sängen till andra änden av rummet. whatelse can i do??
femtitre drar en djup suck och städar bort alla A:n från sängen för att kunna lägga sig.

brunn eller vattenpöl?

tänkte försöka mig på ett inlägg innan midnattstid för att kolla om jag verkligen är djup som en brunn eller bara lider av en filosofisk kvällsmentalitet.
Lillprinsen tycker alltså att jag är djup som en brunn, Slem säger att jag är den djupaste hon känner och Hannah säger att jag är klipsk för att jag lyssnar på klassisk musik och har en massa böcker i min bokhylla. men, vad ska man annars ha en bokhylla till?
ser kanske inte precis mig själv som djup. snarare verbalt överrörlig och oförstående och förvirrad i så många situationer att jag behöver skapa mig en egen värld där jag får saker och ting att gå ihop. men det är ju bara min uppfattning och varför är den mer sann än andras? ingen ser väl helheten, alla bitarna och känner till alla omständigheter och riskfaktorer.

uppfattningar styrs så mycket av yttre omständigheter och attribut. idag trodde en man att jag jobbar på stadium - pga mina glasögon. och så jag var poppig - för att jag hade randiga strumpor i vita decolletageskor. (om ni inte vet vad decolletageskor är för nåt så kan ni fråga Christina Aaben.)

riskfaktorer är något man tvingats tänka på det senaste året. riskfaktorer för diabetes mellitus, ateroskleros, psykiska sjukdomar och alkoholmissbruk.
är inte riskfaktorer vansinnigt skrämmande egentligen? som jag förstått det så är det sånt som vi inte vet om eller kan styra över. det ligger latent i oss och sen när nånting händer oss (som vi inte heller kan styra över) så går den händelsen och klumpar ihop sig med alla latenta riskfaktorer och bildar en sjukdom, depression, cancersvulst eller kärlförträngning som sen styr och begränsar våra liv genom sin existens.
vem vet vad man har riskfaktorer för inuti sig. vad just jag är extra känslig för att drabbas av. vissa riskfaktorer kan man givetvis påverka. att röka och gå på dagis är ju riskfaktorer för de flesta sjukdomar och virusattacker, men stress/sårbarhet, "spritbegåvning", hormoniella nivåer och annat läskigt kan man ju inte veta om eller ändra på. visste ni t ex att om man föds under det första kvartalet så har man 50% ökad risk för att bli schizofren.
det kanske skulle fixas ett test som man genomgick vid födseln. man trycker in lite födelsedata, DNAprov, lite olika värden och hereditetsinformation, trycker på en knapp och vips, så kommer det ut en lapp där alla sjukdomar man har risk att få står uppskrivna och hur man ska undvika dem.
hade inte det varit underbart, så säg?

brunn eller vattenpöl. upp till er. hör gärna av er med svar.

nu ska det pluggas i femtitrean.

tysta samförstånd.

kanske kan övertalning ändå ändra ditt sätt att tänka? eller vad var det? vad fick dig att gå tillbaka och lämna fem lappar till mig med tankar om vårt samtal? vad fick dig att inte kunna sluta tänka på det. vad fick dig att fascineras av min tro synen på livet som en meningsfull existens? jag har läst dina lappar hundra gånger nu och kan inte se det på nåt annat sätt än det här: det var bönen. jag bad för dig efter vårt samtal. du har funnits i mina böner och andras sen dess och Gud hör bön.
det var lika mycket ett genombrott för mig som för dig. tack för det.

perspektiv förändras. anledningen till att man gör saker har flyttats. saker silas och skalas av o kvar står de saker man aldrig trodde. är det detta som är jag? vår föreläsare idag sa att för att bli en vuxen och socialt fungerande människa behöver man flytta med lagom mycket av hemmet till sitt nya bo för att känna sig hemma, men ändå markera att detta är nåt nytt. hur det hänger ihop med substansberoende vet jag inte, men å andra sidan sa han också att det luktade Luther om socialstyrelsens bestämmelser om sprutbyte för heroinmissbrukare så han har kanske en egen associationsvärld som ingen annan riktigt förstår.

promenad med flickorna ikväll. mirjam ville bara gå en kortis; vi hamnade nästan i Dalby.
provade att laga mat med mjölkfri matlagningsgrädde. konklusion: konstiga färger på mat är inte aptitretande. har annars börjat vänja mig vid havredryck i kaffet och chokladabstinensen är inte att leka med!

jag är så trött. varför kan jag inte bara gå från datorn och lägga mig? är det ett kognitivt eller medicinskt substansberoende?

Gökboet är lugnt ikväll. vi kämpar hårt, men kommer aldrig bli som akuten i kärlek. stackars knytt. det var spännande att äta kvällsmat där och fira en klarad tenta med grape tonic och vitlöksbröd.

natt från rum 53.

objudna gäster är de svåraste att bli av med.

ett starkt intryck från sociologin kommer till mig; "de svåraste relationer att avsluta är de man aldrig haft". sjukt sant.

annars då? jodå. blöt in på bara kroppen, trött in i bara corpus callosum och glad in i bara själen. för jag tror på en själ. jag tror på lycka. sorg. frihet. glädje. frid. och jag tror på kärlek. det är inte, kan inte vara, bara kemiska reaktioner i hjärnan.
jag tror på ett människovärde. jag tror att jag (ja, du med skulle jag tro) är värd något mer än mitt eget egovärde. jag betyder något för någon annan än mig själv. det finns något av värde i att just jag är vid liv just nu. jag är något mer än självbevarelsedrift, flockdjursdrift och jag har kommit till genom något annat än fortplantningsdrift.
att sen inte du tror så kan inte jag påverka genom övertalning.

ikväll har det varit tjejkväll. en middag till brädden fylld av fniss och hemligheter. där trivdes jag! melodifestival med vänner och objudna gäster. varifrån o varför står oss ännu oklart.
kvällen resulterade tyvärr i att sofia inte längre tänker vara svensk medborgare. vi kommer sakna dig och ditt fniss sofia, läkardotter. en man dog i hässleholm idag och hannah tröstade mig ömsint med "det är ju inte säkert att det var din pappa". nej, det är ju inte säkert.

ännu en natt på frotté.
gonatt från femtitre.

carola är i alla fall inte psykotisk.

torsdagnatt. nyduschad.
kom på att det inte är nån höjdare att gå och lägga sig med blött hår. ännu en orättvisa här i världen, varför ska det va enbart korthåriga pojkar förunnat att kunna duscha precis innan läggdags. det är ju skönt att gå och lägga sig nyduschad, det vill jag med. ser fram emot ännu en natt på frottehanduk.
suck.

upptäckte ikväll att min förmodade döda blomma i fönstret fått ett nytt blad. det finns alltså liv. förunderligt. det nya bladet är inte alls så dammigt som de andra, det står liksom ut. lite udda. lille-läkaren skulle direkt misstänka en schizotyp personlighetsstörning. det gör inte jag. jag är bara glad att det påvisar liv.
så fort någon är udda så ska vi vårdfolk komma dit och ställa diagnos.
"jaha, du gillar att synas, du är nog sjuk. skulle tippa på histrionisk störning alternativt borderline." kul värld vi skapar. aldrig kunna hylla livet, personligheter eller vitalitet hos folk. vi ska bara ställa diagnos och beordra elbehandling. dela ut cipramil och säga "det blir nog bra, när du vaknar är du "dig själv" igen. vem nu det är.
undrar hur många i eurovisionschlagerfestivalens semifinal som inte har en psykisk diagnos. inte så många skulle jag tro. island har nog ett slag av histrioni och litauen lider uppenbarligen av vanföreställningar. lätt.

själv vill jag bara gå och lägga mig utan behöva ta ångestdämpande eller sömntabletter för att jag är människa i en förvirrad värld. det ska nog gå ganska bra...

...ifall bara håret kunde torka nångång.

gonatt från femtitrean.

...och vände.

då var jag tillbaka.
min andra stora resa.
nu är den inte utomlands utan framåt...

jag kom på mig själv med att resonera vuxet. ta allvarliga beslut och engagera mig i vettiga saker. jag går en utbildning jag trivs med, har fast telefon och ett lager av frimärken och kuvert i lådan under skrivbordet. mitt toalettskåp är dessutom uppladdat med både samarin, ipren och losec. är inte det ett vuxentecken så vet jag inte vad som är.

detta, inser jag, betyder att jag måste ändra vissa vanor. mina lunarbloggsdagar är över.

måste innehållet också vandra uppåt i graderna av seriositet? kan jag skriva samma trams som förr? vi får väl se.

hade ett skönt samtal med en vän nu ikväll. jag blev glad. pratade om minnen och om och hur de ska få finnas kvar när saker försvinner och förändras. vissa saker förändras inte, så är det bara. de ska alltid få finnas kvar och göra mig till den jag är. erfarenheter. sorger och besvikelser, javisst, men även glädjeämnen och äkta närhet.
vi är inga tomma skal. vi byggs upp av vad som hänt oss och hur vi kämpat oss genom det. nu vet jag att jag är genom. vidare. men som sagt, minnena finns kvar.
du, vi, vände tillbaka.

det skapas minnen också. idag ska jag minnas som dagen då vi gick på fotopromenad och bestämde vilken bil vi ska ha när vi blir vuxna. den svarta på mårtenstorget fast i en annan färg.
dagen då jag testade ha havredryck i kaffet istället för mjölk o nästan grät när jag insåg att det är dags att lära sig dricka kaffe svart nu. jag ska också minnas att vår föreläsare trodde att mobilen som ringde under paranoia-föreläsningen var ljud från hans hörapparat. att mirjam trodde att tomas ledin är målvakt i svenska fotbollslandslaget kommer också sent lämna mitt minne. och att arsenals spelare var "lite mörka i uppsynen" efter förlusten mot barcelona.

det skapas minnen varje dag. tufft.

gonatt från gökboet 53.