God morgon.

Såhär ville hon klä sig idag, min viljestarka dotter. Borde vi dra upp värmen hemma?

Samtidigt satt jag i min nattpass-koma och undrade så pass mycket hur en snorkråka luktar att jag satte snorpappret från Lyddes nysnutna näsa mot min egen.
Efteråt kan jag konstatera:

1. Koordinationen är lite off efter två nattpass, mitt egna snor är nu blandat med hennes.

2. Det är väl klart att snor inte luktar! Kråkorna sitter ju i NÄSAN. Hade de luktat hade jag nog känt det bäst därinne.

Första höstdeppen.

Nu leker jag jag med barn och boll,
det regnar och är nästan noll.

De regnar och är nästan noll,
känns inte särskilt rock 'n roll.

Men i sommar har vi haft det såhär, det är ändå fint:

 och såhär har vi också haft det:

Så mig går det liksom ingen nöd på.

Denne Gigant...bland Giganter

Familjen har lämnat mig i ensamhet hela eftermiddagen så jag hittar annat sällskap. Bland annat denne man.

Har ju bara tänkt att stifta bekantskap med honom i femton år eller så.

söndagspromenad

Här går min lilla, numera stabilt traskade dotter över bron i Hasselbacken. Johannes hade dop efter gudstjänsten så jag och Lydde våldgästade Sofia, Jacob och den sovande Erik för kaffe och underhållning. Sen hastade jag till jubbet och den lugnaste kvällsturen i mammaminnet.

Vissa dagar blir ändå fina på nåt sätt.

Morgonhumör

Detta till synes oskyldiga barn sjunger en vacker godmorgonsång och vräker ner sin smörgås på golvet, söndersmulad till atomer.
God morgon!