...och vände.

då var jag tillbaka.
min andra stora resa.
nu är den inte utomlands utan framåt...

jag kom på mig själv med att resonera vuxet. ta allvarliga beslut och engagera mig i vettiga saker. jag går en utbildning jag trivs med, har fast telefon och ett lager av frimärken och kuvert i lådan under skrivbordet. mitt toalettskåp är dessutom uppladdat med både samarin, ipren och losec. är inte det ett vuxentecken så vet jag inte vad som är.

detta, inser jag, betyder att jag måste ändra vissa vanor. mina lunarbloggsdagar är över.

måste innehållet också vandra uppåt i graderna av seriositet? kan jag skriva samma trams som förr? vi får väl se.

hade ett skönt samtal med en vän nu ikväll. jag blev glad. pratade om minnen och om och hur de ska få finnas kvar när saker försvinner och förändras. vissa saker förändras inte, så är det bara. de ska alltid få finnas kvar och göra mig till den jag är. erfarenheter. sorger och besvikelser, javisst, men även glädjeämnen och äkta närhet.
vi är inga tomma skal. vi byggs upp av vad som hänt oss och hur vi kämpat oss genom det. nu vet jag att jag är genom. vidare. men som sagt, minnena finns kvar.
du, vi, vände tillbaka.

det skapas minnen också. idag ska jag minnas som dagen då vi gick på fotopromenad och bestämde vilken bil vi ska ha när vi blir vuxna. den svarta på mårtenstorget fast i en annan färg.
dagen då jag testade ha havredryck i kaffet istället för mjölk o nästan grät när jag insåg att det är dags att lära sig dricka kaffe svart nu. jag ska också minnas att vår föreläsare trodde att mobilen som ringde under paranoia-föreläsningen var ljud från hans hörapparat. att mirjam trodde att tomas ledin är målvakt i svenska fotbollslandslaget kommer också sent lämna mitt minne. och att arsenals spelare var "lite mörka i uppsynen" efter förlusten mot barcelona.

det skapas minnen varje dag. tufft.

gonatt från gökboet 53.