Gulligt möte

Så var jag åter på Walkesborgsbadet.

Av anledningar jag inte vill gå in på...

(jo förresten: jag har varit på stan hela eftermiddagdagen och förutseende nog laddat med en simmarväska så jag kan byta barnvagnen mot Johannes cykel när han slutar jobbet och slippa gå vägen om lägenheten (eftersom jag är trött och helst vill äta chips i soffan, inte simma). Nånstans på vägen från kyrkan inser jag att jag glömt ta med mig hänglås till skåpet (detta har jag glömt varje gång, börjar bli pinsamt att få fjäska sig till att låna istället för att hyra ett lås som man egentligen ska) så jag går vägen om Kjell och Claes för att köpa en billig variant. Då inser jag att plånboken ligger kvar i skötväskan som är på väg tillbaka hem. Blir lite trött och arg och tänker att jag ska skita i låset. Fortsätter sedan mot badet, men inser att även mitt klippkort ligger i plånboken så jag hade inte kommit in även om jag kom fram. Vänder och försöker ringa Johannes. Johannes har ett långt och trevligt telefonsamtal med Dalle så jag hinner ändå hem innan jag får tag på honom. Väl där byter jag hans cykel mot min och ger mig än mer osugen tillbaka ner mot stan. Jag går tillbaka till Kjell och Claes och letar i tre timmar efter hänglås, frågar tillslut en tjej som ler snällt och säger att de hänger på pelaren precis bakom mig. Jag håller i ett lås med nycklar men tycker att jag är smart när jag kommer på att jag ska byta till kodlås så jag slipper ha nyckel med mig in i simhallen. Går nöjd med mig själv därifrån. Kommer sen på att jag hade cykel och går tillbaka och hämtar den. Kommer tillslut till badet. Hamnar i kö bakom 20 ungar som ska betala var för sig. Känner mig smått osugen på att dela bad och omklädningsrum med dem, men står ståndaktigt kvar. Kommer in i omklädningsrummet bland alla barn som hostar på mig, jag byter om och låser om mina grejer. Men nej, det går inte. Låset jag var så smart att byta till är FÖR LITET för hanken det ska om på skåpet. Där sitter jag i min blå baddräkt och mitt osug att simma. Går efter lite telefonövertalning från Johannes ut till den trevliga killen i kassan (fortfarande iförd min blå baddräkt) och visar nästan gråtfärdig upp mitt förlilla lås. Han säger att jag får låna ett hyrlås gratis och ler snällt mot den trötta mamman framför sig (mig alltså). När jag sen kommer ner i bassängen är den full av folk och jag inser efter 300meter att jag har en förkylning på gång och det killar i halsen. Går ur bassängen med en suck och knallar tillbaka till duschrummet.)

...av dessa anledningar spenderade jag nästan mer tid i bastun än i bassängen. Jag och en tant.

Efter ett tag kom en liten tjej in och la sig på en av de lediga bänkarna. Efter ett tag verkar hon glömma av oss och börjar räkna sina fingrar på vänster hand. Flera gånger. När hon kommer över 25 så har hon slutat med fingrarna och gör bara dramatiska boxningar rakt ut i luften: 25, 26, 27, 28, 29...sen blir hon tyst en stund innan hon fortsätter tjugotio, trettiotio, fyrtiotio.

Nånstans där knackar hennes mamma på bastudörren och hon sveper handduken om sig, vänder sig mot mig och tanten, niger och går ut.

Gulligt.