skrämmande möten.

För 44 längder sedan stod jag i omklädningsrummet på Walkersborgsbadet. Där stod också en kvinna i sina bästa år. Hon berättade för mig att det var så skönt att va i badhuset för här var inga spöken. Jag höll med, spöken är sköna att slippa när man ska simma.Hon fortsatte med att berätta att hon gått på stan idag och fått gömma sig för spökena i affärerna. Hon kände det som att de förföljde henne. Hon fick flera gånger vifta bort dem, sa hon.

Här nånstans undrade jag fortfarande vilken kontakt med andevärlden hon stod i, men ville inte riktigt fråga. Istället frågade jag helt allmänt: Finns det så många spöken i lilla Uddevalla?

Ja, svarade hon, de börjar komma nu.

Då gick det upp för mig att hon troligen pratade om fejkspöken. Gosedjur, värmeljushållare, prydnader och kostymer som är populära i dessa dagar.

Jag drog en lättnadens suck.

Sen gick hon ut till duscharna, men hejdade sig för att tillägga: Det är tur att det inte finns spöken på bussarna, inte roligt att åka med en rädd busschaufför.

Jag gillar ändå Uddevalla.

Levilove

Att göra sig till för killar kan göra vem som helst trött. Om det sen är Snygg-Levi som är på besök så kan man dessutom bli såhär trött!

Orättvisor

Jag har en gammal favoritpatient som jag trodde lämnade onkologen för gott ungefär samtidigt som jag. Så värst gammal är hon inte tyvärr. Snarare ung och snygg med fin sambo och söta söner.

Hon fick genomlida mycket skit. Jag vet inte hur många slangar jag försökt trycka genom näsan ner i halsen på henne. Hon klarade sig genom en förfärlig behandling med både operation, cellgift och strålning och verkade till slut bli bättre och bättre. Planen var att hon skulle hålla sig frisk.

I måndags fick hon veta att det spritt sig. HUR DÅ? Det var ju borta. Hur kan nåt som är borta sprida sig?

Life sucks.

Och jag får sitta här frisk med glad dotter. Varför?

tv-mani

En förkylning har tagit mig och little kladdmaja i besittning. Hon har sovit dåligt de senaste tre nätterna, men vaknar alltid med ett leende på läpparna. Det gör inte jag. Sen vill hon sitta i famnen hela dagen, medan jag vill sova.

Men, p g a detta har det blivit en del däck i soffan denna veckan. Två saker stör mig.

1. Dåååååliga program!

Jag vill inte se män i rosa Hello Kitty-maglinnen supa sig fulla och visa upp sitt tält. Jag vill inte heller se bittra flickvänner lura sina korkade pojkvänner att berätta sånt som deras relation hade mått bättre av att de båda glömde och förlät. Grrr!

2. Dåååålig reklam!

a) Om det finns bakterier på tvålpumpen och jag tar på den med mina smutsiga händer så gör jag ju det med mina smutsiga händer, jag går ju inte och klappar på den efter jag tvättat händerna. Kanske jag borde. Säga tack liksom. Men nu gör jag inte det och om ni gör det borde ni sluta. Eller bara ignorera reklamen om den pumpfria tvålen.

b) Coop har sänkt priset på varor som är viktiga för barnfamiljer. Men enligt reklamen är broccoli och kronärtskockor inte bland dessa. Jag vill hellre ge Lyddis broccoli än halvfabrikat. (Jag har varit mamma i 4,5mån, tillåt mig att vara pretentiös!) Kronärtskockor får hon när hon kan säga det. Willys däremot förstår hemmamamman, de har halverat sitt pris på lösgodis.

Nu stänger vi av teven och övar på att göra high five.

heltidsarbete

Min RSS-lista är så lång att varje gång jag harvat igenom den så är den full igen. Ungefär som min dotters näsa. Fast det är inte alls lika mycket snor i RSS-listan.

Kombinationen håller mig glad och sysselsatt.

Här ser ni matchningen i kvällens förkylningsoutfit.

Röd dreggellapp, rosa byxor och orange strumpor. Fint.

Temadagar

Uddevalla har förärats med två fina hässleholmare denna vecka. Bloggerappen tyckte att jag skulle vila från ansträngande bloggeri och istället bara umgås med dessa kära människor och jag accepterade och la ner alla pretentioner. Men nu har de åkt hem så nu delar jag med mig av tre fina dagar.

Dagarna hade ett tema. Nämligen att Villas röjde och Lydia sov. Förutom på onsdagkvällen, då sov Villas som en stock och Lydia nattsuddade och röjde. Men de höll sig inom temat i a f.

En suddig och inte helt fantastisk bild på min äldsta vän och min bästa dotter. Nu väntar vi bara på att de tar hit Martin för jag har hört att det kan få goda konsekvenser för framtiden.

Fint besök.

Villas har städat färdigt hemma hos oss så nu ville han ta sig an öppnis.
Lydia blev skraj av att ingen av hennes kompisar var på stora gruppen så hon somnade istället.

Lilla ärtan

Eftersom Lydia idag har en grön body (och vi ska äta ärtsoppa till kvällsmat) så fick hennes första laktosfria måltid bli ärtor dubbelt passerade genom en vitlökspress. Grönt är skönt tänkte vi. Och tur är det för nu är köket grönt. Detta inlägg innehåller en överdrift.

Smakportioner

Lydia fyllde 4 månader i helgen och visst var det kyckling tikka masala de sa på bvc att man skulle börja med? Det smakar ju mycket liksom. Annars får hon helt enkelt äta en annan dag...

Förkylning -ja, bröstcancer -nej.

Oktober firar vi med förkyld dotter i famnen, samtidigt som vi visar vårt stöd för bröstcancerfonden med rosa attiraljer.

Välsignat var det här.

Levi lät sig snällt visas upp som Simba i lejonkungen och Lydia sov sig genom rubbet. Idag har vi alltså varit på barnvälsignelse i Dalaberg. Mycket trevligt och sjukt god tårta. Nu strilar regnet ner på ett så där vått sätt och jag och Johannes sitter i en trött soffa och är irriterade på varsin sak, dock inte på varandra. Tur det. Typ så.

Lite Annie på det? Och apfelstrudel. Det behövs nog.

äppelidam strudelidom.

Såhär bra kan man ha det. Om man inte bantar. Och det gör vi sällan.

L hjärta L

Idag har vi varit på shopping-spree med dessa finingar.

här provar Levi skjorta med fluga och byxor med hängslen inför hans stora dag på söndag.

Visst är de lite lika? Det är alltså min bebis till höger (tror jag, jag kan inte höger och vänster så bra). Det som skiljer dem åt är att Levi har en Emmaljungavagn och Lydia har en Brio. (DET är en stor skillnad i och för sig.)

Vi shoppade en del till Lyddan också, kom hit så får ni se.

Idagt

är en sån dag när man bara vill.dra täcket över huvet och somna om. Så då gjorde vi dwt, Lydia och. Håg.

Och om texten är ande att firsta så qh drt för att Lydia upptäckt att touchscreen är kyl. Kul alltså. Och jag pallar inte ändra.

Nu ska vi rå oss i kragarna och gå ocwq köpa ris. Die det behöver MSN.

Licqt blir poetiskt när Lydia får bestämma.

Regnet.

Det gör mig inget. Ladyn sover efter bebisrekord på babyrytmiken, maken är hemma och jag har detta på ett fat framför mig.

Kanske sover Lydia en extra högfärdig sömn efter att Johannes kollega kallat henne "objektivt söt". Det brukar ju bara vi kalla henne...

fröken fnitterknyte har blivit fru fnitterknyte.

Helgens sanning: Lizzy ska inte va med mr Bingley. Lizzy ska va med mr Darcy.

Och i helgen hände det. Snyggare än nånsin fick de varann, M och M. Och vi var där. Wow.

Foto: Lydia Holmberg.

Tack Fanny för snygg och amningsvänlig klänning och tack mamma för lån av rött skärp.

Ja, alltså Johannes var också där. Men han såg ut som präster gör mest. Snygg alltså.

När man är nybliven mamma är det inte alltid man känner sig sådär färgsprakande i sig själv och att då matcha det med en snygg, men dock grå klänning kan va att utmana ödet. Faktorn Amningsvänlighet drar ner antalet möjliga klänningar att använda.

Men, jag verkar ha hittat lösning i en accentfärg som det så snyggt heter. Bebis, skötväska (den är röd även om det inte syns.), skor och skärp lyste upp och helt plötsligt kunde en trött mamma känna sig snygg.

Heja heja.