skrämmande möten.

För 44 längder sedan stod jag i omklädningsrummet på Walkersborgsbadet. Där stod också en kvinna i sina bästa år. Hon berättade för mig att det var så skönt att va i badhuset för här var inga spöken. Jag höll med, spöken är sköna att slippa när man ska simma.Hon fortsatte med att berätta att hon gått på stan idag och fått gömma sig för spökena i affärerna. Hon kände det som att de förföljde henne. Hon fick flera gånger vifta bort dem, sa hon.

Här nånstans undrade jag fortfarande vilken kontakt med andevärlden hon stod i, men ville inte riktigt fråga. Istället frågade jag helt allmänt: Finns det så många spöken i lilla Uddevalla?

Ja, svarade hon, de börjar komma nu.

Då gick det upp för mig att hon troligen pratade om fejkspöken. Gosedjur, värmeljushållare, prydnader och kostymer som är populära i dessa dagar.

Jag drog en lättnadens suck.

Sen gick hon ut till duscharna, men hejdade sig för att tillägga: Det är tur att det inte finns spöken på bussarna, inte roligt att åka med en rädd busschaufför.

Jag gillar ändå Uddevalla.