morbror i fosterställning.

En tydlig demonstration i hur vårt barn har det nu och kommer ha det de närmaste 5 (8) veckorna (mamma har meddelat att hon av sju förlossningar bara sluppit att bli igångsatt en (1) gång, så jag satsar på att vara förlöst vid midsommar så blir allt innan det en glad överraskning). Trångt och bökigt med andra ord.

Det är alltså min storebror som här visar äkta fosterställning glatt påhejad av min far skrikande "kronan föst, kronan först!"

/Lisa+

Fancy Friday

Morgonen spenderas i sängen med frukost, fina flickor på tv, förkylning och födobok.

(Säg inget till Johannes om att jag äter knäckebröd i sängen.)

Kombinationen "diskning och stor mage" är inte kompatibel, speciellt inte när man lägger till faktorn "litet kök". Jag vet inte hur många gånger på sistone som jag tittat på tröjor jag haft på mig under dagen och insett att man kan se vad som behandlats i köket den dagen på nederdelen av buken, ni vet den delen jag inte har tillgång till att se längre.

Idag vid diskningen tog jag på mig jobbetollorna för att undvika björnbärssylten och ketchupen på vasken. Jag tror att jag lyckades, helt säker kan inte vara förrän ikväll när jag klädgranskningen påbörjas. Istället är jag helt blöt för nu nådde magen i princip ner i vasken istället för att balanseras mot kanten.

Det hela få stås ut med. Magen kommer minska, men ännu bättre: KÖKET kommer bli större. Om en månad är vi boende i ett äkta kök, men hel kyl och hel frys, arbetsutrymmen och det bästa av allt: DISKMASKIN!

Palmsöndagskoma.

Idag har varit en mycket ansträngande dag.

Palmsöndagsgudstjänst,

glass i solen,

bakluckeloppis,

lunch i goda vänners lag,

radiosporten och fika,

stickning i fåtöljen medan Johannes övade inför Götlaborgsvarvet,

mästarnas mästare och te...

...ja, ni hör.

Så nu ligger jag här i soffan, balanserandes datorn på buken och tar igen mig medan Johannes googlar "svullen hälsena" och funderar över om den är av (och om det i så fall betyder att han är mellan 35-40 eller över 70 år) eller om han helt enkelt har fått cancer i den. Man kan ju nästan tro att det är han som jobbat på onkologen och blivit knäpp, inte jag.

Hu, det är nog dags att sova.

/Lisa+

det sa...

Javisst, och nu ska det firas. Den här dagen har vi väntat länge på.

"Då och då vill man ju unna sig nåt sött till kaffet."

oh, yes we are.

låttips:

Garfunkel & Oates – Pregnant Women are Smug

Ja, men kan vi inte få va det då? Nåt ska man ju ha för mödan.

Dessutom: Kate Micucci (den lilla mörka på bilden och dessutom The Gooch i Scrubs) är så söt, hon ser ut som jag tänker mig en tjejhobbit, dock inte alls lik Rosa

Kattun.

(Ja, Simon än en gång ska du få cred för tipset.)

Nu återgår jag till att vara smug. Och trött.

/Lisa+

Glamour.

Den här outfiten är inte vad jag skulle bli gladast över om någon köpte till vår lilla parvel när hon väl är på plats. Men med tanke på plyschkostymen jag och Dale köpte till Viktor när han var ett år så kanske jag har förverkat min rätt att lägga in veto. Det syns kanske dåligt och det beror tyvärr på min oförmåga att förstå hur man lägger upp större bilder från mobilen.

Tips och trix?

i drömmarnas land.

Glass och kaffe hjälpte. Nu börjar jag komma över nattens dröm. Den bestod i att den lilla skrutten i min mage föddes men efteråt hade jag inget som helst minne av förlossningen eller värkarna eller hur det hade varit att se LilleLarsson för första gången. Istället satt vi i bäddsoffan i Kungälv och betittades av hela släkten Lindh när jag plötsligt kom att jag ju borde amma, ungen har ju varit född i snart ett dygn, den borde va hungrig! Fast det var den inte, jag fick bara en ointresserad blick av skrutt innan hon vände sig (kan man det som nyfödd?) och somnade om.

Märkligt.

Som ursäkt har bebbelina idag hoppat runt som aldrig förr i magen. Mysigt nästan jämt?

För någon månad sen drömde jag att det krafsade på sidan av magen och helt plötsligt tittade en liten hand ut som vinkade till mig. Jag ringde till KK som sa att det är ett typiskt tecken på att ungen är redo att födas. Ok, tänkte jag, lite tidigt, men ok. Så föddes Topsy och det kändes inte alls. Sen ångrade vi oss och stoppade in henne igen. Har jag möjligtvis en sned bild av hur det är att föda barn?

Nagelskåderi

En ny och bra grej jag har förstått med att vara ute ur vården för en stund är att det plötsligt både är lönt och tillåtet att bära nagellack!

Nagelfix och annat tjejeri har inte legat för mig tidigare precis, men nu bara måste jag pröva: kan jag bli em av dessa piffiga blivande mammorna som såhär på våren poppar upp ur varje hål?

Vad tycker ni?

Supersize me.

Nu när UnderbaraClara och Ebba von Sydow har fött varsin hårig gullunge så antar jag att världen suktar efter en ny gravidblogg att följa och förfäras över.

Eftersom min blogg redan är stereotypt rosa och dessutom gapar tom sedan månader (år?) så är det ju bara att sätta igång. Fanny har länge efterfrågat detta och aldrig trodde jag att hon skulle få rätt.

Vecka 32 har änsålänge behandlat mig väl. Havandeskapsledigheten har ännu inte blivit tråkig då solen har berikat förmiddagarna (och fräknarna) och tuppluren har fått eftermiddagarna att gå fort. Koftan som skulle stickas och korten som skulle framkallas och sättas in har ännu inte tagits lika väl om hand tyvärr.

Barnmorskebesök var dagens projekt. Uppenbarligen klarade jag viktuppgångsgränsen (från inskrivning till v32 önskar de sig en ökning på minst 6kg) med 0,2 kilos marginal. Jag behöver alltså ligga i lite mer vad gäller fikandet. Inte mig emot. Min moder har i alla sina graviditeter vägt mindre efter förlossning än hon gjort vid inskrivning så jag har lite gener att motarbeta... Hoppas Sara kommer hem snart, hon har ju gjort underverk för min makes ämnesomsättning, hon kanske kan göra nåt för min också?

/Lisa+