i drömmarnas land.

Glass och kaffe hjälpte. Nu börjar jag komma över nattens dröm. Den bestod i att den lilla skrutten i min mage föddes men efteråt hade jag inget som helst minne av förlossningen eller värkarna eller hur det hade varit att se LilleLarsson för första gången. Istället satt vi i bäddsoffan i Kungälv och betittades av hela släkten Lindh när jag plötsligt kom att jag ju borde amma, ungen har ju varit född i snart ett dygn, den borde va hungrig! Fast det var den inte, jag fick bara en ointresserad blick av skrutt innan hon vände sig (kan man det som nyfödd?) och somnade om.

Märkligt.

Som ursäkt har bebbelina idag hoppat runt som aldrig förr i magen. Mysigt nästan jämt?

För någon månad sen drömde jag att det krafsade på sidan av magen och helt plötsligt tittade en liten hand ut som vinkade till mig. Jag ringde till KK som sa att det är ett typiskt tecken på att ungen är redo att födas. Ok, tänkte jag, lite tidigt, men ok. Så föddes Topsy och det kändes inte alls. Sen ångrade vi oss och stoppade in henne igen. Har jag möjligtvis en sned bild av hur det är att föda barn?