Söndagens utläggning

Det är numera inte det enklaste att hålla både Lydde och kyrktanterna nöjda på söndagarna. Nu ljög jag. Kyrktanterna och deras manliga motsvarigheter har i princip aldrig gnällt på Lydia när hon flänger runt och sjunger med. Det är min egen inre - mer gnälliga - kyrktant som löper amok och svettas när hon inte kan sitta still. Men för att lindra mina inre kamper så tog vi en rejäl förpromenad innan kyrkan igår. Vi har tittat på varenda blomma och försökt springa efter varenda fågel i  Margeretegärdeparken.

Hur gick det då? Fråga den numera avtackade kyrkoherdens fina blomsterarrangemang. De var fina när hon fick dem i alla fall.

Gårdagens episteltext handlade om när Timoteus och gänget mötte ett gäng kvinnor i Turkiet (? svårt att lyssna när min inre kyrktant svettas). En av dessa kvinnor var Lydia. En förmögen kvinna som handlade med purpurtyger. En affärsdam, framgångsrik i ett mansdominerat samhälle blev den första kristna europén. Vår Lydde har en bra mycket bättre förebild där än i den hon oftare får frågan om hon är döpt efter nämligen den yngsta systern Bennet...

'

 visst är hon fin i sin pomp-fleece?

Det som inte framgick ur texten var att det var purpurfärgade fleecetyger hon handlade med, den där Lydia.