Understruken på näsan.

Tydlighet är en dygd brukar jag säga till J när han (sådär på kvinnors? vis) inte uttryckligen sa att han ville att jag skulle gå ut med soporna, dammsuga, tappa ut badvattnet efter Lylla eller liknande ting som jag inte kanske gillar att göra och därför behöver höra i klartext för att ta mig i kragen och göra. Inte för att han alltid är arbetsledaren och jag exekutorn men tydlighet från alla håll är ju ändå bra.

När vi gifte oss fick vi en bok av en kär vän. Rubriken var kanske lite kontroversiell till ett blivande prästpar, men det bästa var ändå att hon hade strukit under att guldkornen i den, det var bara att sätta i sig. (Eftersom det var vår käre Bob som skrivit boken blev den ju ganska full av understrykningar.)

Jag gillar alltså tydlighet. Att man får veta vad som gäller liksom.

Och tydlighet kommer till en när man minst anar. Häromdagen gav mig Uddevalla Stadsbibliotek en dos tydlighet när  jag kom till följande stycke i Invandrarna:

Detta ovanför oss är alltså en sanning. Och en sanning så sann att den behövde strykas under av föregående läsare. Nu tar jag mig an Nybyggarna med en förstärkt entusiasm. Vad vill föregående läsare säga mig med denna bok? Det bästa är att jag inte behöver gissa, de är ju så TYDLIGA.

Fint.