ozonbristsrespektavsaknad.

solen har obarmhärtigt stekt över stoby idag.
fast jag låg i skuggan med mina böcker, papper och tankar så antog min näsa o mage en rödaktig, prickig ton som nog kommer kännas imorgon när jag sitter i bilen till ullared.
boken som höll mig sällskap heter vad jag älskade och är nästan skrämmande fängslande och tankeigångsättande (bob är min stora idol vad det gäller uppfinnande av nya ord).
de papper som fanns hos mig handlade huvudsakligen om tankar, och de liksom tankarna hade en tendens att flyga från mig i den varma vinden.
tankarna handlade om en hel del.

hur blir hierarkin i en syskonskara där alla är resultatet av provrörsbefruktning. kan nån egentligen hävda sig va äldre än nån annan?

har funderat på den här väggen som många siktar på som målet på livsloppet. om man ser den, varför byter man inte kurs? vi säger att vi har/vill ha kontrollen över livet, men vad har vi kontroll över? gasen eller ratten? båda? nja. om man får välja, vilken är bäst att hålla i? jag väljer nog gasen, eller snarare bromsen. känns som om det är den som ofta avgör krashens utbredning.

det kanske ligger nåt i att kärlek växer på avstånd. även den till vänner.

oh, i love italics i lagom mängder.