famnad gråt

bara det faktum att jag ska städa när jag vaknar imorgon är nog för att hålla mig klarvaken o osugen på att låta denna dagen ta slut. eller är det det faktum att det är underbart kallt o skönt här inne? eller det att jag klarade terminens sista tenta idag? eller det att jag sett Jane Austens Emma på film ikväll och är obotligt kär i den världen?

det har varit en ovanligt känslosam dag. jag har skrattat, gråtit, skrattat, gråtit, gråtit, skrattat, gråtit och skrattat. vet inte varför, antar att alla spänningar jag haft denna pluggfyllda termin bara släppte idag när jag sovit en timme efter tentan och jag blev, ja jag erkänner; jag blev knäpp. att min läkare trodde det var hans fel att jag grät kan han ha, han ville inte remittera mig dit jag ville bli remitterad.
en textrad har satt sig i mitt huvud: "Gud i dina händer får jag gråta ut, gråten famnar du tills den tar slut".
vill inte spendera mina sista dagar i lund för den här terminen gråtande o surande. så jag slutade. grät klart och insåg att det är precis så som man sjunger. Gråten famnades tills den tog slut. o slut tog den. varför den började vet jag inte, men det spelar liksom ingen roll. den famnades ändå, o det, att den famnades, ledde till att den tog slut. hänger ni med? Har fått en del klagomål om att jag är svår att hänga med när jag skriver. pech för er! ...eller för mig, vad vet jag. kanske mer så.
men det jag ville få fram var just det: jag vet inte varför jag grät, men jag fick göra det. jag fick skrika o snora o gråta så det stod det härliga till, tills gråten tog slut. och det gjorde den till slut. då försvann gråten, men jag, jag var fortfarande famnad. när den tog slut så var jag kvar i famnen. bra va?
det finns hopp om en bra sommar. om en bra höst och om ett bra liv. för varje gång jag behöver gråta, oavsett anledning, så får jag göra det, gråten famnas och när den tar slut, famnas fortfarande jag.

jag kanske ska gå och lägga mig, om inte annat så för att jag ska klippa mig imorgon. och att det är mirjams lillfölsedag imorgon och jag kan väcka henne imorgonbitti med frukost (glutenfri), paket och de glädjande nyheterna att även om det inte blev en "konsert" idag, så har jag iallafall bloggat ikväll. alltid nåt.

nu är femtitrean färdigvädrad och kall nog att sovas i.