i see bravery in your eyes!

sitter i köket hos mor o far och dricker coca cola. det är varmt. fast klockan är över midnatt är det nästan 30 grader här inne efter solen.

funderar på hjältar. vardagshjältar. modiga, starka, äkta människor som finns i ens närvaro och vänskapskrets men som liksom aldrig uppskattas för det de är - hjältar.
har en vän som skulle skratta mig rakt i ansiktet om jag sa att jag beundrar henne. men det gör jag. det senaste halvåret har jag sett en förändring i henne. sett något växa som hon nog knappt själv förstått vidden av. just nu står hon inför ett val jag inte avundas henne. hon känner sig säkerligen liten, svag och ensam. men det är hon inte. jag ser henne, hon är stark, modig och framför allt inte ensam. den kampen hon står i nu står man aldrig ensam i.
mod är nog vanligare än man kan tro. tänk bara hur mycket det krävs för att lämna en värld för en annan. gå vidare, tro att man har en morgondag som fångar upp en.

det är otroligt varmt här inne nu, så djupare tankar än "min största hjälte är han (eller hon?) som uppfann fläkten" kan jag inte tänka. inte ens om jag tar mig samman. försöker, kämpar.
nä, det är tomt.
kanske för att jag inte är på min femtitrea på gökboet?
där finns hjältar om nåt. hjältar som flyttar och hjältar som stannar. vågar flytta, ge sig på nåt nytt. vågar stanna, kämpa. när jag gick i korridorerna där idag var det varmt o kvavt. kvavt som om luften var full av det vemod mina flyttade vänner lämnat efter sig. men samtidigt varmt av minnena.

en särskild eloge idag får gå till min hjälte, brandmannen, som idag hade så tråkigt hemma på västkusten att han gick in och läste min blogg. han är en sann hjälte. det krävs mod att va tillsammans med mig. tror jag.

min lillebror som fixade så bra betyg är en hjälte!

om två och en halv timme (kvart över tre inatt) ska jag skjutsa min bror med tillhörande bagage till hans buss som ska ta honom till usa (ungefär). så på nåt vis kanske även jag får va en hjälte?