anknutar
Det här med anknytning talas det mycket om. Både UnderbaraClara och Ebba von Sydow får ofta kommentarer i sina bloggar om att de borde spendera sin tid med att knyta an till sina barn istället för allt annat skoj de håller på med.
Jag har inte det bekymret.
För det första är alla mina läsare snälla. Och för det andra är de något färre.
För det tredje har jag en make som jobbar hårt med anknytningen till vår Lydda. Här nedan till exempel. Han stirrar henne i ögonen och sjunger en egenkomponerad sång som går såhär:
"jag knyter an, jag knyter an" (i olika melodi och tonart)
Sen får han nåt slags spatt och ändrar texten till
"jag knyter ben, jag knyter ben"
Den leken uppskattades mer av ovan nämnda anknytningsobjekt.
och nej, vår soffa har inte cirkelmönster.
posted by Lisa @ 20:31
2 Comments:
At 6/8/11 23:51,
Ida said…
Visst är det härligt när man kan få dom att le och skratta!?
Vilken datum är Lydia född nu igen?
Angående ersättning: har kört med det sen han var en månad ungefär, för han ville inte gå upp tillräckligt mycket i vikt. (Trots att jag några dagar försökte amma varannan timme! Men det blev för mycket av det goda för både honom och mig...) Nu kompletterar vi med flaska efter varje amning och skrutten växer. Åtminstone på längden...
Kul att ha någon att prata med som är i samma situation! Kanske ska vi hitta ett annat forum för jämförelser av våra telningar...?
At 10/8/11 17:32,
Maria said…
alltså, jag ser mig nog som en sån som mer än oftast har åsikter om ovan nämnda anknytning. men jag får nog säga att knyta ben är ett nytt begrepp inom anknytningsforskningen som ni nog kan tjäna riktigt stora pengar på! psykologen säger brabra. Puss!
Skicka en kommentar
<< Home