Besökskåt.

Så har jag då blivit en av dem.

En som oftare än nyttigt är går in och kollar sin besöksstatistik på blogger och länkar till sin egen blogg på facebook.

En besökskåt bloggare.

Illa. Mycket illa.

Om det vore så att jag hade haft ett budskap med min blogg så hade det väl varit en sak, men det kan man väl inte säga att jag har.

Vad skulle hända om jag slutade då? Kommentarerna skulle väl inte precis bli färre, de är ju redan i princip noll. Ida (tack!) stöttar med en eller annan och jag vet att Fanny läser (det har du ju lovat..) men i övrigt är min läsarskara ytterst anonym. Statistiksiffran skulle gå neråt, men vad gör det? Jag ska ju ändå inte kolla den dagligen och stundligen.

För min egen helgelses skull ska jag då försöka sluta. Dra ner på stalkandet av min egna bloggstatistik och sluta länka hit folk som egentligen inte är så intresserade av Lydias och mina förehavaden dag ut och dag in. Bespara dem.

Ni som är intresserade av sagda ointressanta förehavanden är mer än välkomna att fortsätta läsa och (eller låta bli) att kommentera. RSS är bra har jag hört...

För att markera min egna brist på consistency (idag påverkar Jane Austen mitt ordförråd) så tänker jag länka till detta inlägg

på facebook. En gång addict, alltid addict?