Livet efter den åttonde juni.

Dagen kom och gick. Den nya barnmorskan Ingrid flinade göteborgskt och sa "hon har det bra därinne, hon kommer nog inte innan söndag". Nähä. Så vi gick hem och drack oboy i åskvädret.

Detta är alltså vårt nya fina vardagsrum i den stora staden Uddevalla. Mycket likt samma rum i Lund vilket kan bero på att såväl möbler som väggfärg är identiska. Hade dock kameran haft ett annat läge så hade ni sett vår vackra, men helt oanvändbara, öppna spis, det ni!

Idag är det fredag och som ni ser, ingen förändring i bukstorlek. Känner mig ibland sugen på att citera Solsidan-Anna "nej, det är bara moderkakan som är kvar därinne, ungen kom ut förra veckan" när folk frågar. Tur för mig att folk inte frågar så mycket. Sanningen att säga träffar jag inte så mycket "folk", utan mest min man och hans familj, och de skulle nog märkt om Trulsy kom ut.

Här står Gabriel (förvillande lik sin storebror, men så är också alla Lindhsyskonen egentligen fyrlingar och omöjliga att se skillnad på) och sjunger med i Robyns "dancing on my own" medan han bakar bröd med kikärtor i.

Dagarna fördrivs nu hos svärföräldrarna i Kungälv. Svåger Gabriel fixar och donar medan jag från köksstolen undervisar honom om Orrenius tankar om SD. Lite nervös är han nog för att barnet ska födas innan Johannes kommer hem från Helsjön där han förfinas i sitt prästeri inför söndagens vigning. Han är också nervös över min handhygien eftersom jag sitter vid hans dator. Omtänksam helt enkelt.

Idag är det 39 år sedan modern och fadern gifte sig. Är inte det en bra dag att födas på så vet jag inte vad.

Men ikväll ska vi till Biskop Aurelius med fru på middag så lite till får hon kanske ändå vänta.