föräldraekonomi.

alltså,

en sak slog mig.

i torsdags var mor, far o lillebror här och hälsade på. med hälsade på menar jag, betalade bensinpengar för att köra ner hit från stoby och hjälpte till att bygga upp en loftsäng som de hade på sin vind och som ska göra det möjligt att bo två personer på denna pyttelitna bostadsyta.

jag bjöd på lunch, och med bjöd menar jag att jag stod för porslinet vi åt den på. mamma hade med sig både pastan och köttfärssåsen och stod dessutom för disken. när sängen var byggd och garderoben de dessutom hade med sig var inburen så körde mamma oss till ikea så vi kunde införskaffa allt annat vi behöver. på fikea åt vi korv. och med åt menar jag att mamma bjöd oss på korv och dricka medan hon själv köpte kakor till eftermiddagskaffet.

när vi kom hem och det var dags för kvällsmat bjöd jag på det. och bjöd gjorde jag genom att mamma gick till affären och köpte mackor och pålägg (+mjölk eftersom min lillebror uppenbarligen hade druckit upp de få droppar som stod i min kyl) som hon sen lämnade kvar här och som jag nu har ätit upp. Det var ju inte att tänka på att jag skulle stå för kvällsmaten när jag bjudit på allt annat.

när vi var klara gick min far iväg till nattpasset på sitt jobb och min mamma och lillebror betalade bensinpengar för att köra hem igen med min säng som bara stod och tog plats här. och när jag glömde packa in madrasserna och överblivna (!) pålar från loftsängen i bilen så vände hon och körde tillbaka och hämtade det.

Jag bjöd dem på en heldag och tror inte att jag egentligen stod för en krona...

jag tror jag vill säga: tack!