Håll ut min vän, vi går tillsammans...

Idag har jag gjort något fruktansvärt läskigt. Något som -om det inte vore det jag ska göra varje dag resten av mitt yrkesverksamma liv- aldrig skulle vilja göra om och inte skulle önska min värsta fiende (undrar just vem som är min värsta fiende, nån som har några tips?).

Jag har gjort en fyra timmar lång examination på alla praktiska moment vi ska ha lärt oss på sjuksköterskeutbildningen. Jag var så nervös att jag skakade när jag alldeles för tidigt och med ipoden i öronen traskade iväg till sjukhuset. Men, precis när jag hugger tag i den tunga dörren till Kampradhuset hör jag Kapten Filling börja sjunga: "Håll ut min vän, vi går tillsammans, vägen vidare är inte rak. Vår trogne Gud har alltid vandrat före och han leder oss än en gång. Håll ut min vän, vi kan gå tillsammans."

Jag skrattade till och lugnade ner mig.

Men kul var det inte. Stress stress och åter stress. Hade knappt kommit igång med venprovtagningen som hade en fullkomligt oläslig ordination, när visselpipan som indikerade att det bara var fem minuter kvar på stationen tjöt. Var nästan alltid bara precis klar när nästa tjut kom och man skulle lämna patienten och springa in i nästa rum för att rädda livet på den som låg där. Vissa patienter var man mer sugen på att låta dö än andra. Mannen som skulle få en blodtransfusion var rent ut sagt otrevlig och försökte övertala examinatorn (som inte heller var en solstråle) att jag använde smutsiga handskar när jag kopplade transfusionen.

Det var bara de panikartade blickarna jag hann utbyta med Sofia och Anna när jag såg dem byta rum som gjorde att jag inte fullkomligt föll ihop och gav upp min yrkeskarriär.

Men klarade oss gjorde vi. Vi kunde inte ens bli underkända, ändå stod vi och skakade ihop av utmattning efteråt och undrade det min handledare på denna praktiken högt uttrycker varje dag: "Varför blev jag sjuksköterska??"



Jag kan avsluta med att erkänna att byrån fortfarande är gömd under klädhögen och att cykeldäcket inte är pumpat, men jag tror att det finns en poäng med att ha något att göra imorgon också.