Märkligt

Konstigt hur samma väder kan väcka så helt olika känslor i en beroende på när de uppkommer. I november till februari blir jag alldeles varm inombords av den här utsikten. Jag tänder ljus och gottar mig, eller bylsar på mig och barnet och leker ute tills vi blir blöta och kalla. Det finns inget bättre än snö och minusgrader

I mars däremot. Not så much. Speciellt när det börjar tippa över till april och man suktar efter krokus och vattenpölar. Då kan ett sådant här väder knäcka den käckaste VABaren. Och jag är inte den käckaste VABaren. Jag är den gravida och sura VABaren. Den som vägrar gå ut om det inte är +15 och sol.

Så den enda lösning jag kunde hitta var: Choklad. 

Lydia hängde glatt på. Nu sover hon efter en mastodontportion spenatsoppa och jag sitter här med min kaffekopp och en-tre-fem muffins. Livet känns redan bättre.