Fast...?

Om fastan är en tid av tråkighet och mörker och asketism så har denna dagen gått fel.
Lydia sover i vagnen och jag har vänt näsan mot solen vid Bäveån. Jompen har ett dop och vi väntar så gärna här.

En gammal man gick just förbi och sa att även om vintergäcken och snödropparna var fina så var det än finare med sovande barn.
Jag kan inte annat än hålla med. Mitt i fastan.

Fast...det är ju ändå söndag. Då är det alltid fest.