Gökboet

Tänk om.

söndag, januari 15, 2012

Kemi. Alkemi.


(Två inlägg i rad kommer handla om Johannes. Ja, han är det enda intressanta som händer i mitt liv.)

Min man förändrar ständigt mitt sätt att se på livet. I min värld finns det saker man kan tillverka själv och det finns saker som man måste köpa. Så kallade grundämnen.

Jag har alltid tänkt att ketchup är ett grundämne. Men idag när jag föreslog att vi skulle äta hamburgare till kvällsmat för att tömma frysen på alla tusen biffar som ligger där så utbrast han:
"Bra, då kan jag göra ketchup!".

Göra ketchup? Man gör inte ketchup, man köper ketchup. Den uppfinns i affären. Magiskt.

Men man kunde göra ketchup. Av infrusna, hemmaodlade tomater till på köpet. Och gott var det med.

Imorgon ska jag föreslå pannkakor till kvällsmat. Då hoppas jag att han utbrister:
"Bra, då kan jag öva på att värpa ägg!"

6 Comments:

  • At 16/1/12 20:29, Anonymous Anonym said…

    Åh, alltid lika bra på att skriva!! Hoppas allt är bra med dig Lisa (det verkar så iaf ) Hittade din blogg av en slump, sååå kul. Och Grattis till titeln som mamma :)

    Kram och lycka till i fortsättningen :)
    // Jag brukade hänga nere i källaren med dig, bar ibland min då älskade "CAT-Tröja", lika som du var jag inte bjuden på ett bröllop som alla andra av våra vänner var vid ett tillfälle, hatade att cykla ut till dig då jag tyckte det var långt- tvingade hellre något att köra mig ;) Tänker på våra dagar som tonåringar, låten "jag vill ha en egen ......"

     
  • At 16/1/12 20:46, Blogger Lisa said…

    Ah!! Heej!!
    Brukade du inte i a f få skjuts hem? Vill minnas att vi ofta fick Dale att göra det ;)
    Men vems var bröllopet? Jag minns inte... En fråga till: Har du duschat dina dagböcker ännu?

     
  • At 16/1/12 20:58, Anonymous Anonym said…

    Ha ha ;), Camelias bröllop.
    Nja, och tur är väl det att jag inte gjorde det. Där finns mycket kul (läs patetiskt) att läsa i dem. Detta var nog innan Dale hade körkort, men honom kunde man lita på ;)

     
  • At 16/1/12 21:04, Blogger Lisa said…

    Just det, så var det. Det kändes värre då än det känns nu :)
    Jag duschade inte mina heller, men läser i dem ungefär vartannat år och då tänker jag av förklarliga anledningar på dig. Du var en stor del av mina tonår.
    Hälsa maken och barn(en?)!
    Stor kram till dig!!

     
  • At 16/1/12 21:26, Anonymous Anonym said…

    :)
    Jag kan bara hålla med, när jag tänker på tonåren så finns du i mina tankar <3
    O hälsar tillbaka, våra killar är i år 2 och 5år gamla så det är full rulle här.
    Kram tillbaka.

     
  • At 17/1/12 14:31, Blogger Ellen said…

    Heja Johannes! =)

     

Skicka en kommentar

<< Home